Funderingar efter att ha skapat en dikt av appen Favoritord på Facebook och efter Umberto Ecos tankar
Att korrigera en skriven text i det ändlösa är fullt möjligt, men är ändå bara ett sätt att bedöma slutresultatets summa. Den kreativa processen, att skriva i olika versioner där man disponerar om texten i flera olika steg, säger ju betydligt mer än bara slutresultatet. Alltså, varför inte välja lämplig disposition/dramaturgisk modell beroende av vilken typ av text man skall skriva, och först därefter skriva texten. När texten är färdig skall den rättas. Inget nytt än så länge, men med datorns hjälp bör man kunna använda sig av omdisponeringar samt dessutom redovisa dessa genom att spara i olika versioner (som att lämna in anteckningarna vid redovisning av uppsatsskrivningar vid centrala prov). Att knäcka nöten i matematiken är ju att hitta rättformel, resten är det tråkiga arbetet. Varför inte vid vissa tillfällen öva på detta med den skrivna texten, uttalat behöva redovisa sin förändring av dispositionen i texten, redovisa varför man valt en viss disposition. Umberto Eco undrar om man ur ett filologiskt perspektiv får svårigheter att med datorns hjälp spåra en författares faser i arbetet eftersom handskrivna anteckningar saknas. Jag tycker det självklart förhåller sig tvärtom, om man lär sig att spara de olika versionerna. Framförallt skall man lära sig att verkligen förstå att text kan varieras dispositionsmässigt. Eleverna är inte helt obekanta med rättstavning synonymer, ordräkning, ordutbyte m m, dessa verktyg förändrar dock bara innehållet. Jag tror att datorn kan ge eleven en djupare möjlighet att reflektera över formen snarare än bara innehållet.
Umberto Ecos text; [ http://www.guardian.co.uk/books/2002/mar/30/scienceandnature.philosophy ]
