Jag bad tre medielärare att skriva om hur de arbetar med bedömning i grupparbeten, här fanns en ganska stor likhet. Därför bad jag tre lärare med olika bakgrund och program istället berätta om hur de arbetar med bedömning i grupparbeten. Jag har sedan från deras berättelser försökt urskilja några skillnader.
Ur ett mediedidaktiskt perspektiv svarar en medielärare vid Falkenbergs gymnasieskola;
I min värld så utgår varje grupparbete från kursens centrala mål, ofta är det ett eller möjligen några få av målen som skall avhandlas vid varje arbete.
Denna målbild gör jag klar för eleverna så att de rent teoretiskt i allafall vet vilken del i kursen som bearbetas för tillfället. Naturligtvis får eleverna ut en "paper" på uppgiften där huvuddragen av momentet framgår, för det mesta är papern digital.
Under grupparbetet så försöker jag som lärare få en överblick över vem som gör vad i gruppen, om det finns behov så går jag in och justerar arbetsfördelningar, men det unviker jag i möjligaste mån "man måste lita på att morötterna växer" skulle Vygotskij sagt.
Ofta har vi lagt in hållpunkter i arbetet, när gruppen når en specifik hållpunkt så får dom muntligen kort delredovisa för att jag som lärare skall låta dom fortsätta med grupparbetet. Dessa hållpunkter är ganska inofficiella till formen, eleverna förstår nog inte alla gånger att de blev kontrollerade.
När arbetet är klart, redovisas det både muntligt i helklass och lämnas in som produkt med rapport.
Efter redovisningen har vi haft samtal med gruppen där vi ger respons på vad som var bra och vad som kunde vara bättre. Jag har slutat med att meddela betyg för enskilda moment utan försöker beskriva nivån i andra ordalag. Betyget sätts ju först i slutet på kursen.
Jag önskar att jag kunde säga att jag bedömer med matriser och dylikt, men det är oftast min egen magkänsla som avgör kombinerat med min Utbildning/erfarenhet.
En annan medielärare ger också tyngdpunkt åt det collaborativa
Det är en utgångspunkt att medieelever måste kunna arbeta tillsammans i ett grupparbete –inte bara för att de tillsammans ska kunna lösa en uppgift menockså för att det är ett krav från arbetslivet.
Det är mitt (lärarens) uppdrag attgöra enskilda bedömningar av elever i gymnasieskolan och i ett grupparbete är det svårare eftersom vissa elever 'gömmer' sig imängden och då är det viktigt att vara tydlig från början om hu rarbetet kommer att se ut: hur arbetet ska fördelas, vad förväntas av dem, hur jag som lärare kommer att närvaro och följer projektet och hur jag kommer att bedöma deras insatser.
Baserad på centralt innehåll ska det finnas tydliga punkter över de kunskaper och kompetenser som bedöms.
Under projektets lopp vill jag ha en kontinuerlig dialog med hela gruppen och ett antal korta individuella samtal. Det är viktigt att eleverna känner att läraren är intresserad av projektet och insett i deras arbete (och deras insatser).
Den tredje medialärarens perspektiv i punktform
- Hela processen bedöms vilket den enskilda eleven blir medveten om innan arbetet börjar.
- Slutprodukt är en del av arbetet - men delmomenten är lika viktiga.
- Processen bedöms utifrån uppgiftens utformning, kan vara tidsperspektiv, kreativitet eller förmåga att analysera en tänkt målgrupp.
En språklärare vi Falkenbergs gymnasieskola säger;
Om man är närvarande i processen i grupparbeten är det oftast inget problem att bedöma var och ens insats: Att man ger relativt gott om lektionstid som arbetstid och dessutom strukturerat ger gruppen feedback under arbetets gång i stället för att man som förut skickar iväg eleverna att jobba och sedan samlar in en färdig produkt. Några minuters snack med gruppen varje lektion ger ofta en mycket klar bild av vad som händer och vem/vilka som bidrar med vad i gruppen.
Att varje grupp i varje lektions inledning får kort tala om vad de planerar att göra under arbetspasset och om de behöver akut hjälp och med vad ger hela klassen en god överblick över vad som händer ökar elevernas känsla av kollektivt ansvar: Ligger deras grupp bra till tidsmässigt eller verkar det som man sackar efter de övriga? Har någon samma problem som de själva, eller har någon hittat en bra källa som de själva inte har har direkt nytta av som de kan dela med sig av?
Att låta gruppens medlemmar utvärdera grupparbetsprocessen och sin egen insats är också mycket bra. Eleverna skickar enskilt in korta svar på frågor kring hur man upplevt gruppens arbete: Har någon särskild fungerat som ledare i gruppen? Hur har det fungerat? Har den tillfrågade tagit på sig någon särskild uppgift; vilken då? Kan man ge en kort beskrivning av hur man arbetat? För- och nackdelar med arbetssättet? Skulle man gjort något annorlunda om man skulle göra om uppgiften igen? Hur skulle man bedöma sin egen arbetsinsats? Varför då? Vilket betyg tycker man själv att produkten borde få och varför? Den här typen av metalärande ger en mycket tydlig bild av förmågorna bakom själva produkten och ger en god bild av om eleven når de högre betygsstegen.
En lärare med undervisning i teknologiämnen säger;
De grupparbeten som jag har ligger i först hand i kursen "produktutveckling". Eleverna skall i grupp ta fram en ny produkt. Samtliga elever skall skriva sina egna dokument och sin egen presentation. Kravet som jag har är att de inte får kopiera från varandra. Med största sannolikhet står det samma i alla dokument. Gruppen framför en gemensam presentation. För att betygsätta krävs det flera individuella uppgifter.
Mina funderingar
Att bedöma grupparbeten kan ske på många olika plan. Teknologiläraren hävdar implicit vikten av att titta på varje enskild elev i ett större sammanhang. Det vill säga att jag tolkar som att i den summativa bedömningen av ett slutbetyg i en kurs vägs ett grupparbete in. Då har man också fler individuella uppgifter som vägs in i den totala bedömningen. Han pratar också om krav på att man inte får kopiera, det vill säga att den individuella prestationen står i fokus.
Språkläraren arbetar med peer learning eller collaborative learning, där ges istället tyngdpunkt åt jämbördigheten i gruppen och klassen, läraren fungerar som en katalysator som ställer frågor till gruppen som de behandlar för att ta sig framåt, men framförallt för att kritiskt granska och bedöma sitt eget arbete. Läraren menar också att självvärderingen är ett bra verktyg och ger i övrigt vikt åt det metakognitiva perspektivet, den ökade kunskapen om det egna lärandet.
Medieläraren arbetar likaså med collaborative learning som instrument, men ger tyngd åt sin roll som bedömare. Det är viktigt med arbets- och rollfördelning, men läraren kan gå in och justera och under lektionen ge formativa bedömningar för att arbetet skall kunna bli bättre. Läraren vill mena att tyngdpunkten kanske inte ligger på den formativa bedömningen genom att säga att det (för eleven) inte finns tydliga grafiska modeller för detta, men att han med sina ordalag försöker beskriva den nivå som han uppfattat eleverna uppnått.
Man kan säga att lärare utgår från olika perspektiv, jag tror att det kan ha mycket med examensmål och arbetssätt inom ramen för programmen att göra. Skillnaden väldigt kort mellan de olika lärarna i i perspektivet av bedömning av grupparbeten kan beskrivas som;
- Teknologiläraren; individens prestation och förmågor
- Språkläraren; Metakognitiva aspekter på det egna lärandet
- Medieläraren; Bedömning utifrån den (yrkes-)roll man haft i grupparbetet
Jag tänker nästa gång i bloggen utveckla en bedömningsmodell i grupparbeten utifrån en uppgift i kursen tv- och filmkunskap och utifrån ovanstående tankar.
