DEMOKRATI OCH IT
I Sverige genomfördes en demokratiutredning som kom med ett slutbetänkande år 2000. Trots att den nu är åldersstigen så kan den tjäna sitt syfte till att belysa demokratibegreppet ur ett generellt IT-perspektiv. Då skulle tekniken stärka demokratin genom ökad tillgång till information, ge möjlighet till interaktiva dialoger med andra på nätet[1]. I USA’s presidentval i antogs Obama’s utnyttjande av communitys ha stor betydelse för utgången av valet. ITIS, IT i skolan handlade om att tillgången till IT, hos elever och lärare, skulle stärka den demokratiska skolan och i förlängning samhällslivet. Det skulle genom tekniken råda en demokratisk frihet till kommunikation. T.ex. hur använder du IT för att kommunicera med elever och föräldrar?[2]
DEMOKRATI OCH MEDIER
Samtidigt som skolan arbetar med utveckling av IT, som en teknikfråga, har medierna blivit allt bättre på att kommunicera sina budskap. Man använder sig av indirekta kommunikationer genom att bearbeta ett fåtal nyckelindivider i samhället som sedan får fungera som opinionsbildare för de andra. Dessutom har mediernas paketering av budskap blivit allt intelligentare. Genom mer associativa budskap, budskap som förmedlar livsstilar istället för direkta åsikter har det blivit svårare att tolka vad som egentligen sägs. Har då utvecklingen gagnat den självständige medborgarens rättigheter, och med fler medier, fler kanaler? Kanske intresset för att ta ett ansvar försöka utöva inflytande känns övermäktigt.
DEMOKRATIUTVECKLING ÄR EN MEDIEPEDAGOGISK PROCESS
I Skollagen sägs bl.a. [3]
2 § Eleverna skall ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Omfattningen och utformningen av elevernas inflytande skall anpassas efter deras ålder och mognad.
Praxis är väl närmast att man försöker som lärare inbegripa eleven i planeringsarbete. Men mot bakgrund av diskussionen i de tidigare styckena vill jag tillägna lydelsen en djupare mening. Att möta eleven på dess villkor.
På gymnasieskolan är eleverna intellektuellt förmögna att vänja sig vid att ta ett ansvar. Detta ansvar skall inte alltid handla om val av stoff och arbetsmetod. Detta ansvar bör vara att kunna använda sig av mediepedagogik. Pedagogik är i vår, lärarnas, föreställning - något vetenskapligt, något som systematiseras. En tradition är att systematisera textstudier. Det vill säga att vi, i jämförelse med den omvärld vi lever i, har en övertro på den skrivna texten som kunskapskälla.
Mediepedagogik frångår detta tankesätt och närmar sig elevens sätt att se och uppfatta sin omvärld. Vi som lärare måste närma oss eleverna genom att erbjuda mediepedagogik, då har man anpassat utbildningen i sann bemärkelse.
En annan fördel med mediepedagogik är att kunskapen relativiseras[4]. Mediepedagogiken i sig skapar ett mer analytiskt förhållningssätt till vår omvärld. Kunskapen blir en process av ständiga analyser av vår omvärld och att omsätta vetandet i handling.
Alltså, demokrati har inget som helst att göra med en rättvis tillgång till IT. Demokrati är mer fundamentalt än så. Det handlar om att kunskap som skapas genom observerande och tolkande elever. Att vi som lärare kan skapa dessa genom att vidga textbegreppet, att frångå skolans tradition som förespråkar vetenskapliga fakta som allenarådande kunskapskälla. Mediepedagogik är en av de viktigaste vägarna till att se lärande som en process, och att ge verktygen för hur man skall förhålla sig till världen som uttrycker sig med dessa moderna uttrycksmedel. Det finns med andra ord två dimensioner i mediepedagogiken;
- Demokrati genom ett anpassande av lärandet som mer motsvarar elevernas sätt att se och interagera med omvärlden.
- Demokrati genom att lära eleven processer som hjälper att tolka omvärlden
- I förlängningen ett närmande att skapa förutsättningar för ett livslångt lärande geno ett demokratiskt synsätt på kunskap.
[1] IT, demokrati och medborgarnas deltagande, Åke Grönlund, Teldok & Vinnova. 2004
[2]http://rut.skolutveckling.se/innehall/demokrati_jamstalldhet_inflytande/demokrati_inflytande/samarbete_skola_foraldrar/it_stod/
[3]http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&dok_id=SFS1985:1100&rm=1985&bet=1985:1100
[4] Sid. 16. Kunskap och demokrati, Gunnar Sundgren, Studentlitteratur. 1996
