Pedagogisk diskussion - Bett 2011

Syfte
Den kritik som förekommer mot IKT handlar många gånger om att datorn inte egentligen tillför något i elevens kunskapsutveckling. Efter att ha varit i London och faktiskt även haft möjlighet att pröva en del av det som förelästs oss är jag starkt för utvecklandet av IKT som en än större kraft i skolan. Då måste jag motivera och förklara, för andra likväl som för mig själv, vad det är som föranleder detta. Jag kommer att koppla till resonemang som framförts på de föreläsningar jag deltagit i.

Christer Holgers föreläsning
Christer Holger pratade om More knowledgable others, om hur kunskapen finns i nätverket (connectivism). Han pratade också om processen som central i denna typ av undervisning, inte produkten. Vygotski har presenterat teorier om hur kunskapen ligger utanför skolan, eg. läraren. Kritik till detta är ju att kunskapssynen i denna modell är  kvantitativ. Vi ser hellre att processen inte blir av reproducerande eller vidareförmedlande karaktär, utan att kunskapsbegreppet används i ett sammanhang där insikt har nåtts med en föregående analys, gärna det med hjälp av inhämtandet av fakta.  Mot detta kan ställas att vi kanske gärna arbetar med skolkunskap eller mimetisk kunskap, att kunna komma ihåg fakta och kunna imitera. Båda dessa förhållningssätt är starkt generaliserade men de hjälper oss i en diskussion. Begreppet det livslånga lärandet handlar om att man inte lär för skolan, utan för livet. Vi skall alltså som lärare vara förmögna att ge elevernas kunskaper ett bruksvärde, den skall kännas meningsfull och användbar. Datorn i sig innebär ett närmande mot elevernas redan invanda arbetssätt och dessutom speglar den framtidens krav på ett progressivt arbetssätt. Det är bara det att eleverna, liksom vi lärare, fortfarande inte förstått datorns fulla kapacitet som ett pedagogiskt verktyg.
Christer Holger skapar ett kunskapsbegrepp som innebär att kunskapen finns att hämta i nätverkandet. Den så kallade distribuerade kognitionen (Edwin Hutchins på Vygotskis teorier) ligger förmodligen närmare sanningen än kunskap i nätverket, där kognitionen är en process och kunskapen en produkt. Detta gör Christers förhållningssätt motsägelsefullt. Forskningen på  60/70-talet handlade mycket om hur kognitionsvetenskapen jämställdes med datorns förmåga till beräkningar, idag är fokus kanske förflyttat till nätverkandet. Kunskap i dessa sammanhang kan därför inte jämställas med fakta genom nätverkande, utan bör ses som förståelse skapad genom den empiri nätverkandet kan erbjuda. Eller att kunskap är en förmåga att lösa problem, genom nätverkande, men genom en reflektion och en slutledningsförmåga. Här är Blooms kognitionstrappa applicerbar. Christer skapar en bild av att nätverkandet är en process i sig som leder till nya erfarenheter. Detta är fortfarande en bild av statisk kunskap. Reflekterande kunskap är en efterbearbetning av insamlandet. Att man undviker denna diskussion kan vara på grund av att vi faktisk inte hunnit så långt med reflekterande kunskap som kräver ett elevaktivt arbetssätt. Kanske måste vi släppa lite av den inlärningskontroll vi har och framförallt införa nya former av prövning. IKT i detta synsätt flyttar fokus från datorn som hjälpmedel till att även vara ett sätt att sprida fakta och erfarenheter. Fokus kan även i förlängningen flyttas på datorn som ett examinationsverktyg. Henry Egidius skriver i sin bok, Problembaserad inlärning - en introduktion, att elever lägger upp sin inlärning efter  formerna för prov och examination, snarare än utbildningens upplägg. Om dessa former, med hjälp av IKT, kräver elevernas processande av fakta i realtid under en examination torde ju då hela inlärningskulturen förändras.

Kunskapsarbetet är kanske inte färdigt med att eleven redovisar inlärda fakta utan kanske med att eleven tillåts redovisa reflektion och förståelse över det inlärda. Här kan IKT ge en bred bas av fakta, som ett komplement till det material vi annars använder, och förhoppningsvis känna en större meningsfullhet när man själv får stå för slutsatser.

Marco Torres föreläsning
Marco Torres pratade ju om hur eleverna kunde utvecklas genom att utnyttja moderna medier, samarbeta och skapa tillsammans. Han menade på att läraren förflyttar sin yrkesroll från expert till learner. En handledarroll som relaterar till ren PBL-metodik. Han skapade tillsammans med en medarbetare i USA en uppgift i realtid med programmet Inspiration.

PBL i Marcos fall:

1. Problemanalys, med hjälp av Inspiration
2. Lösningsförslag, målformulering, planering. Inspiration och diskussion över Skypeliknande program
3. Åtgärder. Uppgiften löstes ju inte med mer än att Marco visade dispositionen på den kommande rapporten.
4. Utvärdering.

På något sätt var design viktigare än discovery på 90-talet, tack vare datorerna. När man lyssnar och ser Marco agera på scenen inser man att det är tvärtom på 2011. Det handlar naturligtvis om att värdera en konkret produkts kvalitet, men hela vägen fram till den genomsyras av en process där möjligheten till en fördjupad teoretisk förståelse ökar genom ett elevaktivt arbetssätt skapad av IKT. Alltså datorn hjälper inte till att forma en korrekt stavad slutprodukt med snygg layout, utan den innebär ett verktyg som hjälper till med framtagandet av fakta, disposition av materialet och diskussionsgrund för analys av uppgiften.

Synen på kunskap
I dessa föreläsningar finns en röd tråd som handlar om att undervisningsideologin, åtminstone i det högre skolstadierna, förflyttas från elevfokus till ett samhällsorienterat ideologiskt perspektiv (how to know) som mer betraktar datorn som ett medel att uppnå IKT-kompetens (know how, know why). Många gånger kan man tro att konflikten kan ligga i motsättningen mellan den senare kunskapssynen, den samhällsorienterade know how och och den kvantifierbara skolmässiga know that. Men jag tror att motsättningarna som kommer att skapas kommer att handla om det icke elevorienterade arbetssättet där sammanhang, analys och process är viktigt, kontra elevens behov och intressen. Elevorienterat arbetssätt finns ju kvar i våra läroplaner, så det gäller att hitta uppgifter och processer som gynnar elevens aktivitet och utveckling samtidigt som den uppfyller samhällskraven för know how. Detta behöver kanske inte bli en motsättning, men framförallt är det ju i sig ett avståndstagande från en förmedlingspedagogik (know that).

Fördelarna med IKT
IKT kan på allvar flytta fokus från produkttänkande till processtänkande, om vi hittar arbetsformer men även examinationsformer för eleverna genom IKT. Detta innebär inte någon reformpedagogik utan att kanske ta tillvara på befintliga pedagogiska tankar och applicera dessa utifrån IKT. Vilka tankar har då genomsyrat föreläsningarna;

• PBL-baserat lärande lämpar sig väl för IKT-projekt
• Know how istället för know that
• Läraren blir en learner istället för expert
• Blooms kognitionstrappa utgör en intressant ingång i skapandet av uppgifter
• Vygotskis teorier om kunskaper utanför skolan förändrar inte kraven på reflektion och slutledning
• IKT ger verktyg för reflektion och slutledning