Digitala gränsland

Dan Åkerlund beskriver i sin skrift Klassen i dialog med omvärlden[1], att datorerna ställer läraren inför nya didaktiska utmaningar. Dan menar att utvecklingsarbete ofta sker i samarbete med andra lärare. Skall man föra en didaktisk utvecklingsdiskussion så bör man nog involvera flera.  Den vetenskapliga grunden och inte minst den beprövade erfarenheten får en bredd när fler involveras. Detta torde bli nästa utvecklingssteg, att kanske dela på Peer instruction som arbetsmetod fler lärare emellan, kanske allra helst inom hela arbetslaget. Ett konsekvent användande och utvecklande av olika tekniker ger eleverna en vana, och det vet vilka förväntningar som finns på dem. En konstruktivistiskt förhållningssätt till planeringen av lärandet. Sedan lyfts också den kollaborativa processen som viktig. Elevens egen reflektion av det egna lärandet ökar när den kan jämföra sig med andra. Åkerlund menar att när läraren ensam ger feedback på elevens arbete sker detta inte alls i samma omfattning. Skulle man tillsammans i ett arbetslag använda arbetsmetoder såsom Peer instruction eller Peer assessment, så ökar transparensen till fördel för elevens reflektion över sitt eget lärande.

En annan intressant reflektion jag gör efter att ha läst Åkerlunds skrift, är att han betonar vikten av det vidgade textbegreppet. I mediedidaktiken är detta centralt. Att använda sig av medier vid lärprocessen om medier. Som jag skrivit tidigare, det är viktigt att ibland förflytta fokus från färdighetsträning, för att skapa förtrogenhet genom djupare förståelse. Den djupare förståelsen sker genom att även lärsituationen består av medier som ger en djupare erfarenhet av det vidgade textbegreppet i den dagliga skolsituationen.